|
|
|
|
! vig finns inte i ordlistan. Lägg till det!
|
|
Andra förslag: |
|
låna
Får man vigga ett knaster
den 13 september 2012
|
|
låna; be om att få låna ngt av ngn (ibland överförd betydelse: tigga)
Kan jag vigga en tia / en cigg?
den 8 augusti 2013
|
|
Söderslang för något som är bra eller vänligt gjort.
Numer sällan använt. Förstås dock av många äldre stockholmare, framförallt från södermalm.
-Kan jag vigga en gers? (Bjud mig på en cig!) -Visst, vassego.. (Varsågod..) -Tack! Det var chuck! (Det var vänligt!)
den 16 juli 2009
|
|
Det ska sägas lite slarvigt och snabb, ordet betyder åtminstone.
Vi kan ju missna försöka!
den 22 januari 2010
|
|
Tattare är en benämning på personer som har sunkiga kläder, har dåliga betyg/arbeten och som oftast snusar eller röker, beter sig snuskigt och som i största allmänhet inte bryr sig om sitt liv så mycket.
Kan även böjas till "tattigt", vilket beskriver något som är sunkigt eller smutsigt, som saknar stil, är fult, fattigt, gammalt, omodernt, eller slarvigt.
Det var ett gäng tattare på bussen, alla stank rök och hade sunkiga gamla kläder och satt och strula med varann helt öppet, sen var det snusprillor på rutorna & sätet. Fan vad tattigt.
den 29 januari 2010
|
|
Omskrivning av Hitler. Används när du vill skämta om nazismen utan att uppröra de oinvigda.
-Håkan har vekligen lyckats med den här olympiastadion. -Ja men det var innan 39, då han förvandlades till Håkan-bråkan.
den 7 september 2010
|
|
Den noble syftar på en helgad adelsman som är ytterst välbekant med smädningen av diverse trollpackor samt illgärningsmän. Speciellt när det gäller den förstfödde noble som har en evig envig med trollpackan. Han är därtill tämligen välbevandrad när det gäller fysik samt matematik.
Den noble kan även syfta på vem som helst som innehar naturen av att vara nobel. Till och med en av allmogen!
Den noble: Jag saluterar eder, icke-så-fagra mamsell. Trollpackan: Smäd icke mig ty nobelmän såsom I voro ställda över allmogens ställning. Den noble: Ingalunda ty I voro en trollpacka emedan så sporde allehanda adelsmän. Sålunda finge jag rätten att tillmäla eder. Mina kunskaper uti fysik samt matematik skola assistera mig däruti. Trollpackan: Uschiamej!
den 25 oktober 2010
|
|
Att bemöda sig om att tala väl. Att använda sig av ord i korrekt betydelse. Att uttrycka sig på rätt sätt, men inte nödvändigtvis motarbeta alla ord med en karaktär av slang. Dvs. att medvetet säga så som det faktiskt heter, istället för att förkorta eller slarva med språkbruket. En person som använder antislang är en person som känner väl till slang och kan använda det men som inte gör det i onödan; och som låter bli detta, i syfte att vårda vårt språk och göra populära alla gamla, roliga, fiffiga, snillrika och användbara, svenska ord! Man behöver oftast inte förklara orden, för nästan alla förstår dem och begriper vad de betyder, även om de inte hört dem förut. Därför är det inte tal om "att svänga sig med fina ord" utan bara att hjälpa till att hålla språket levande, som ett av de ordrikaste språken i världen. Antislangord blir således ord som är t.ex. praktiskt användbara men på väg att falla i glömska. Antislangord är sådana ord som "färst" (av "få, färre, färst" som jag läste att någon på denna sida ville popularisera igen), "vore" (konjunktiv av "vara"), "finge" (konjunktiv av "få"), "dem" (istället för "dom"), "fatta beslut" (istället för "ta beslut"), m.fl. Att använda sig av slang kan ju vara väldigt roligt. Men att använda sig av antislang kan också vara riktigt roligt. Våra halvt bortglömda, gammalsvenska ord kan få sig ett riktigt lyft genom antislangen och vara till stor hjälp när man lär sig nya språk, eftersom många gammalsvenska ord är mer besläktade med utländska språk. Dessutom kan gamla sätt att uttrycka sig, genom annan ordföljd etc. vara roliga och mer "precisa". Slang är ju ett slags "anti-det-accepterade-språkbruket". Då måste man kunna ha ett ord för reaktionen mot detta också; att vara "anti" eller emot onödigt, meningslöst utbytande av ord, som många fall blir till det sämre. Antislangspråk talas ofta av äldre personer, som verkligen bemödat sig om att tala så, eller av dem som påverkats av hur vackert det låter när folk talar väl. Men antislangspråk talas givetvis också ofta av dem som i stor utsträckning talar slang och som vill förnya sig och bredda sin repertoar av ord och uttryckssätt.
"antislang" -Hon har en antislang-attityd och anstränger sig för att tala väl och finna de rätta orden. Hon försöker också alltid göra det med roliga och sällsynta ord, som man knappast minns längre. Hon snackar verkligen antislang och försöker göra detta populärt. Det är naturligtvis en reaktion mot att det svenska språket får allt fler omskrivningar för företeelser som redan har ett bra ord. Jag gillar den här nya trenden med antislang.
"antislangord" -Man skulle kunna säga att ordet "fela" i betydelsen "göra fel, begå ett misstag" är ett riktigt antislangord ... i samma anda som när de startade särskriftspoliser för att stävja missbruket av särskrivna ord i svenskan. Antislangord ur den äldre svenskan har blivit roliga, nygamla ord att ta till när dagens uttryck inte räcker till. Och antislangord som "goddag" kan locka till uppskattande leenden.
"antislangspråk" -Antislangord som en reaktion mot nutidens slarviga svenska har blivit på modet. Antislangspråk är således inte endast akademikerna förbehållet nuförtiden.
den 20 januari 2011
|
|
Av engelskans "to leave". En slarvig direktöversättning som betyder "att lämna".
Äh, nu bladar vi!
den 19 april 2011
|
|
Flera betydelser: - Vanligtvis ett litet kryp, en insekt - En häst - En s-formad lussekatt, lussekuse Kan (slarvigt) användas om vilket djur som helst.
På norska betyder det något helt annat..
"Vilken läskig kuse!" (insekt) "Den där kusen kuta inge vidare!" (på travbanan) "Här får ni kusar att doppa" (i kaffet)
den 9 september 2011
|
|