Att skynda sig, sätta fart. Uttrycket härstammar från gamla tidens verkstadsindusti. Där drevs maskinerna av remmar, som man la på - och då var det dags att jobba.
I gamla verkstäder drevs i princip alla maskiner i ex vis ett snickeri av balataremmar från en gemensam drivaxel i taket. Denna axel drevs från en vattenturbin (anläggningaen var vanligen placerad vid ett mindre vattendrag med förhållandevis blygsam fallhöjd). Den gemensamma huvuddrivaxeln snurrade hela tiden, medan den maskin som för tillfället användes kopplades in genom att maskinens drivrem fördes över från en frilöpande skiva, till en skiva låst till huvudaxeln, när momentet som avsågs (ex vis hyvling av bräda) var klart, återfördes remmen med en gaffelliknande spak till den frilöpande skivan och hyveln stannade.
I överförd mening användes begreppet"lägga på en rem" sno på, sättigång etc. Arbetslangyrkesspråk Av Snickars Lovisaden 20 december 20120 kommentarer