|
| |
antislang: antislang, antislangord, antislangspråk
|
| |
|
| |
! antislang finns inte i ordlistan. Lägg till det!
|
| |
Andra förslag: |
| |
Att bemöda sig om att tala väl. Att använda sig av ord i korrekt betydelse.
Att uttrycka sig på rätt sätt, men inte nödvändigtvis motarbeta alla ord med en karaktär av slang.
Dvs. att medvetet säga så som det faktiskt heter, istället för att förkorta eller slarva med språkbruket. En person som använder antislang är en person som känner väl till slang och kan använda det men som inte gör det i onödan; och som låter bli detta, i syfte att vårda vårt språk och göra populära alla gamla, roliga, fiffiga, snillrika och användbara, svenska ord! Man behöver oftast inte förklara orden, för nästan alla förstår dem och begriper vad de betyder, även om de inte hört dem förut. Därför är det inte tal om "att svänga sig med fina ord" utan bara att hjälpa till att hålla språket levande, som ett av de ordrikaste språken i världen.
Antislangord blir således ord som är t.ex. praktiskt användbara men på väg att falla i glömska. Antislangord är sådana ord som "färst" (av "få, färre, färst" som jag läste att någon på denna sida ville popularisera igen), "vore" (konjunktiv av "vara"), "finge" (konjunktiv av "få"), "dem" (istället för "dom"), "fatta beslut" (istället för "ta beslut"), m.fl.
Att använda sig av slang kan ju vara väldigt roligt. Men att använda sig av antislang kan också vara riktigt roligt. Våra halvt bortglömda, gammalsvenska ord kan få sig ett riktigt lyft genom antislangen och vara till stor hjälp när man lär sig nya språk, eftersom många gammalsvenska ord är mer besläktade med utländska språk.
Dessutom kan gamla sätt att uttrycka sig, genom annan ordföljd etc. vara roliga och mer "precisa".
Slang är ju ett slags "anti-det-accepterade-språkbruket". Då måste man kunna ha ett ord för reaktionen mot detta också; att vara "anti" eller emot onödigt, meningslöst utbytande av ord, som många fall blir till det sämre.
Antislangspråk talas ofta av äldre personer, som verkligen bemödat sig om att tala så, eller av dem som påverkats av hur vackert det låter när folk talar väl.
Men antislangspråk talas givetvis också ofta av dem som i stor utsträckning talar slang och som vill förnya sig och bredda sin repertoar av ord och uttryckssätt.
"antislang"
-Hon har en antislang-attityd och anstränger sig för att tala väl och finna de rätta orden. Hon försöker också alltid göra det med roliga och sällsynta ord, som man knappast minns längre. Hon snackar verkligen antislang och försöker göra detta populärt. Det är naturligtvis en reaktion mot att det svenska språket får allt fler omskrivningar för företeelser som redan har ett bra ord. Jag gillar den här nya trenden med antislang.
"antislangord"
-Man skulle kunna säga att ordet "fela" i betydelsen "göra fel, begå ett misstag" är ett riktigt antislangord ... i samma anda som när de startade särskriftspoliser för att stävja missbruket av särskrivna ord i svenskan. Antislangord ur den äldre svenskan har blivit roliga, nygamla ord att ta till när dagens uttryck inte räcker till. Och antislangord som "goddag" kan locka till uppskattande leenden.
"antislangspråk"
-Antislangord som en reaktion mot nutidens slarviga svenska har blivit på modet. Antislangspråk är således inte endast akademikerna förbehållet nuförtiden.
den 20 januari 2011
|
| |
Det här rör sig inte alls om ett slangord, utan är ett "antislangord" (här myntades nu ett nytt begrepp ..!) som folk borde tänka mer på. Överallt felanvänds ordet "vart" och nuförtiden verkar många - i synnerhet - unga människor förväxla dessa båda och tro att "vart?" har samma betydelse som "var?".
Därför vill jag slå ett slag för ordet "var" i betydelsen "var någonstans?" (Var då? Var är ..? Var ligger ..?" etc.)
"Vart" betyder ju "varthän" och skall inte förväxlas med "var".
Jag hör alltsomoftast folk som tar fel och ställer frågan "Vart?" när de i själva verket menar "Var?"
Det finns i och för sig ett "vart" i betydelsen "blev" (från ordet "varda" som betyder "bliva") vilken är en gammal form som fortfarande används på vissa håll, i synnerhet norr om Stockholm. (Det användes flitigare i gammal svenska och känns kanske bäst igen i bibliska sammanhang: "Varde ljus!")
"Jag vart så trött."
Men här talar vi om ett helt annat "vart" än det som förväxlas med "var".
Om någon tycker att det är idiotiskt att ta upp detta bland slangord, så är förklaringen att jag gör det i antislangsyfte, av rädsla för att någon skall föreslå detta felaktiga "vart" som ett nytt slangord här.
Kan man få föreslå antislangord på samma sätt?
-Vad är det som händer där borta?
-Var?
(Inte "vart?")
-Jag ställer väskan här.
-Var?
(Inte "vart?")
-Vi sätter oss där så länge, medan vi väntar på dig!
-Var?
(Inte "vart?")
den 20 januari 2011
|
|
En ordbok för slang, sköna ord, uttryck och talesätt - som du säger dom!
bläddra!
